Martin Stenmarck
"Decembersånger"
Bolag: X5 Music
Betyg: 2
Det måste vara svårt att få en julskiva att kännas fräsch. Martin Stenmarck försöker genom att både erbjuda egna låtar och Londons filharmoniska orkester, men med tanke på hur enkelspårig konkurrensen är såhär års känns det som det minsta man kan begära från någon med en fungerande pr-stab.
Han försöker också genom att undvika "ta i från tårna-sjungande" (citat från pressmeddelandet) och i stället ”låta historierna stå i fokus.” Det gör att Martin satsar allt på inlevelsen – vilket är synd eftersom är väldigt dålig på det. Alla år som musikal-, schlager- och show-artist har gjort honom till en mästare på ”snygg-sjungande”, och filharmonikerna tycks förstärka snarare än motverka det draget.
Den här plattan skulle ha gjorts, om den nu måste göras, om 20 år när Martin Stenmarck är gammal, ärrad och intressant nog att säga saker på ett sätt som biter.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-12-08
7 december 2012
21 november 2012
Skiva: "Allt för din skuld"
Per Egland
"Allt för din skuld"
Bolag: Made this
Betyg: 3
Om man vill vara skeptisk till Per Egland så finns det ett par frågor som hoppar direkt mot en. Valet av genre, till exempel.
Exakt hur omättlig är egentligen hungern efter unga vita män som med gäll röst sjunger om hur osolidariskt samhället är? Fanns det verkligen inga mer förutsägbara låttitlar än politiska värdeord som "Progression" och "Verklighetens folk"? Det är naturligtvis fräscht med musik som törs ta ställning, men i det här fallet oroar man sig inledningsvis över att alltihop sker enligt en naggad formel.
Den oron upphör dock redan efter första lyssningen. Orsaken är den vågade musikaliska kompositionen som skär som en hårt spunnen tråd genom texternas gråhet. Om Egland fortsätter skriva musik på det här sättet (titelspåret utmärker sig särskilt) törs jag inte säga vart det kan ta vägen.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-11-21
"Allt för din skuld"
Bolag: Made this
Betyg: 3
Om man vill vara skeptisk till Per Egland så finns det ett par frågor som hoppar direkt mot en. Valet av genre, till exempel.
Exakt hur omättlig är egentligen hungern efter unga vita män som med gäll röst sjunger om hur osolidariskt samhället är? Fanns det verkligen inga mer förutsägbara låttitlar än politiska värdeord som "Progression" och "Verklighetens folk"? Det är naturligtvis fräscht med musik som törs ta ställning, men i det här fallet oroar man sig inledningsvis över att alltihop sker enligt en naggad formel.
Den oron upphör dock redan efter första lyssningen. Orsaken är den vågade musikaliska kompositionen som skär som en hårt spunnen tråd genom texternas gråhet. Om Egland fortsätter skriva musik på det här sättet (titelspåret utmärker sig särskilt) törs jag inte säga vart det kan ta vägen.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-11-21
10 oktober 2012
Film: "Prometheus"
Regi: Ridley Scott
"Prometheus"
Bolag: SF/Fox
Betyg: 4
Efter mer än 30 år återvänder Ridley Scott, en av upphovsmakarna bakom moden science fiction-film, till universumet från klassiska "Alien".
Men i stället för att fortsätta berättelsen (de katastrofala "Alien vs predator"-filmerna ska ha avskräckt honom från det) skapar nya karaktärer (Sigourney Weaver byts ut mot Noomi Rapace) och ett nytt mysterium – människans egentliga ursprung. Resultatet, "Prometheus", är ett svulstigt rymdäventyr som kastar sig mellan stordåd och mörka, skräckfyllda rum.
Efter att ha hittat en urgammal stjärnkarta ger sig människan ut i rymden på jakt efter sin skapare. Spåren leder till den mystiska "rymdjockey"-figuren från "Alien", men även "Prometheus" lämnar oss med fler frågor än svar. Nördiga filmälskare kan dock se fram emot att dechiffrera "Lost"-författaren Damon Lindelofs manus och hitta små detaljer som pekar mot bakomliggande sanningar.
Det är inte ofta det görs såhär omfattande filmupplevelser, och det kompenserar för de flesta invändningar en kritiker kan ha. Noomi Rapaces prestation är bra men bör inte överskattas. Ridley Scott är tillbaka i genren där han hör hemma.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-10-04
"Prometheus"
Bolag: SF/Fox
Betyg: 4
Efter mer än 30 år återvänder Ridley Scott, en av upphovsmakarna bakom moden science fiction-film, till universumet från klassiska "Alien".
Men i stället för att fortsätta berättelsen (de katastrofala "Alien vs predator"-filmerna ska ha avskräckt honom från det) skapar nya karaktärer (Sigourney Weaver byts ut mot Noomi Rapace) och ett nytt mysterium – människans egentliga ursprung. Resultatet, "Prometheus", är ett svulstigt rymdäventyr som kastar sig mellan stordåd och mörka, skräckfyllda rum.
Efter att ha hittat en urgammal stjärnkarta ger sig människan ut i rymden på jakt efter sin skapare. Spåren leder till den mystiska "rymdjockey"-figuren från "Alien", men även "Prometheus" lämnar oss med fler frågor än svar. Nördiga filmälskare kan dock se fram emot att dechiffrera "Lost"-författaren Damon Lindelofs manus och hitta små detaljer som pekar mot bakomliggande sanningar.
Det är inte ofta det görs såhär omfattande filmupplevelser, och det kompenserar för de flesta invändningar en kritiker kan ha. Noomi Rapaces prestation är bra men bör inte överskattas. Ridley Scott är tillbaka i genren där han hör hemma.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-10-04
25 september 2012
Skiva: "Pyramiden"
Peter Morén
"Pyramiden"
Bolag: Ingrid/Sony
Betyg: 3
Har Peter Morén vid 36 års ålder tagit det fulla steget och blivit gubbe? Det är nog en tanke han skulle tycka om. På det nya soloambulet "Pyramiden" vaknar han upp i en värld som han inte längre känner igen. "Vi ligger vakna och betalar skulden / för det förflutna är ett främmande land" sjunger han i "Budbäraren". Det var bättre förr.
Genom "Opportunistens klagan" berättar han om en vän som en gång var "en stolt socialist" men som svek sina ideal. I "Innan jag landar" är det enkelheten och vardagen, bokhyllan som han kan utantill, som skänker honom tröst. Spåret "Var den du är" är en hälsning från en höstvacker by med "ingen ilska och ingen skuld” som uppmanar oss att bli vad vi vill (utom gissningsvis kapitalist) - "men glöm aldrig bort oss".
Musikaliskt håller "Pyramiden" en trevlig nivå med ett slamrigt sound som harmoniserar väl med Peter Moréns lena röst. Frågan är, vilket Peter Morén själv nuddar vid i "Odyssén", exakt hur länge han kommer komma undan med att sälja samma narrativ om och om igen. Vid 36 års ålder har man många år av gubbighet kvar.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-09-26
"Pyramiden"
Bolag: Ingrid/Sony
Betyg: 3
Har Peter Morén vid 36 års ålder tagit det fulla steget och blivit gubbe? Det är nog en tanke han skulle tycka om. På det nya soloambulet "Pyramiden" vaknar han upp i en värld som han inte längre känner igen. "Vi ligger vakna och betalar skulden / för det förflutna är ett främmande land" sjunger han i "Budbäraren". Det var bättre förr.
Genom "Opportunistens klagan" berättar han om en vän som en gång var "en stolt socialist" men som svek sina ideal. I "Innan jag landar" är det enkelheten och vardagen, bokhyllan som han kan utantill, som skänker honom tröst. Spåret "Var den du är" är en hälsning från en höstvacker by med "ingen ilska och ingen skuld” som uppmanar oss att bli vad vi vill (utom gissningsvis kapitalist) - "men glöm aldrig bort oss".
Musikaliskt håller "Pyramiden" en trevlig nivå med ett slamrigt sound som harmoniserar väl med Peter Moréns lena röst. Frågan är, vilket Peter Morén själv nuddar vid i "Odyssén", exakt hur länge han kommer komma undan med att sälja samma narrativ om och om igen. Vid 36 års ålder har man många år av gubbighet kvar.
Erik Sjölander
Publicerad:
Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda, 2012-09-26
7 augusti 2012
Film: "The iron lady"
Regi: Phyllida Lloyd
"The iron lady"
Bolag: Fox
Betyg: 3
När Margaret Thatcher (Meryl Streep), åldrad och dement, ska städa bort sakerna efter sin bortgångna make Denis börjar hon återuppleva deras liv tillsammans. Att det är så "The iron lady" börjar är ingen slump.
Genom att utspela sig i nutid och använda tillbakablickar över Storbritanniens första och hittills enda kvinnliga premiärministers karriär, försöker filmen undvika att bli en stel och styltig biografi.
I stället söker regissören Phyllida Lloyd upp dramat i Thatchers liv, både professionellt och privat, och lyckas i flera scener gestalta henne med bravur – inte minst tack vare Streeps skådespel.
Men ibland innehåller "The iron lady" för många trådar och hinner inte förankra någon av sina beståndsdelar ordentligt. Manuset borde antingen ha varit smalare eller längre.
Erik Sjölander
"The iron lady"
Bolag: Fox
Betyg: 3
När Margaret Thatcher (Meryl Streep), åldrad och dement, ska städa bort sakerna efter sin bortgångna make Denis börjar hon återuppleva deras liv tillsammans. Att det är så "The iron lady" börjar är ingen slump.
Genom att utspela sig i nutid och använda tillbakablickar över Storbritanniens första och hittills enda kvinnliga premiärministers karriär, försöker filmen undvika att bli en stel och styltig biografi.
I stället söker regissören Phyllida Lloyd upp dramat i Thatchers liv, både professionellt och privat, och lyckas i flera scener gestalta henne med bravur – inte minst tack vare Streeps skådespel.
Men ibland innehåller "The iron lady" för många trådar och hinner inte förankra någon av sina beståndsdelar ordentligt. Manuset borde antingen ha varit smalare eller längre.
Erik Sjölander
Film: "My week with Marilyn"
Regi: Simon Curtis
"My week with Marilyn"
Bolag: The Weinstein Company
Betyg: 2
I mitten av 1990-talet publicerade Colin Clark sina 40 år gamla dagboksanteckningar. Där berättar han om livet bakom kulisserna vid inspelningen av ”Prinsen och balettflickan”, en film där Laurence Oliver flugit Marilyn Monroe till Storbritannien i hopp om att få sitt eget stora genombrott.
Enligt berättelsen hade Monroe, skör och med näven full av piller, svårt att arbeta med Oliver. I stället för att komma till inspelningarna inledde hon en romans med Clark som arbetade som regissörassistent.
När boken nu blivit film axlas rollerna av en rad kompetenta skådespelare som gör bra ifrån sig. Men manuset lider av att berättelsen är så begränsad, och inget av filmens teman – kändisskap, ensamhet, opportunism – utforskas ordentligt.
Den som förväntar sig att komma under skinnet på "världens mest berömda kvinna" kommer bli kittlad av Michelle Williams gestaltning men i slutändan känna sig omättad.
Erik Sjölander
"My week with Marilyn"
Bolag: The Weinstein Company
Betyg: 2
I mitten av 1990-talet publicerade Colin Clark sina 40 år gamla dagboksanteckningar. Där berättar han om livet bakom kulisserna vid inspelningen av ”Prinsen och balettflickan”, en film där Laurence Oliver flugit Marilyn Monroe till Storbritannien i hopp om att få sitt eget stora genombrott.
Enligt berättelsen hade Monroe, skör och med näven full av piller, svårt att arbeta med Oliver. I stället för att komma till inspelningarna inledde hon en romans med Clark som arbetade som regissörassistent.
När boken nu blivit film axlas rollerna av en rad kompetenta skådespelare som gör bra ifrån sig. Men manuset lider av att berättelsen är så begränsad, och inget av filmens teman – kändisskap, ensamhet, opportunism – utforskas ordentligt.
Den som förväntar sig att komma under skinnet på "världens mest berömda kvinna" kommer bli kittlad av Michelle Williams gestaltning men i slutändan känna sig omättad.
Erik Sjölander
Film: "War horse"
Regi: Steven Spielberg
"War horse"
Bolag: Dreamworks
Betyg: 3
Två år innan första världskrigets utbrott säljs hästen Joey på auktion. I sitt nya hem på den brittiska landsbygden knyter han starka band med den unge Albert (Jeremy Irvine), men när artillerielden börjar falla tvingas de i sär. Ställd inför krigets fasor är det upp till Joey att visa (mänskligt) mod för att ta sig hem igen.
Spielbergs filmatisering av Michael Morpurgos ungdomsroman är lika storslagen som den borde. Joey vinner såväl tyska som franska hjärtan när han frustar sig fram genom kriget, och scenen med återkomsten ger en varm känsla i magtrakten.
Men "War horse" kräver, precis som många andra filmer med djur i huvudrollen, överseende med den nästan fabliska porträtteringen av hästen som en varelse med både mänsklig medkänsla och slutledningsförmåga. De som sett mycket Spielberg lär dock vara van.
Erik Sjölander
"War horse"
Bolag: Dreamworks
Betyg: 3
Två år innan första världskrigets utbrott säljs hästen Joey på auktion. I sitt nya hem på den brittiska landsbygden knyter han starka band med den unge Albert (Jeremy Irvine), men när artillerielden börjar falla tvingas de i sär. Ställd inför krigets fasor är det upp till Joey att visa (mänskligt) mod för att ta sig hem igen.
Spielbergs filmatisering av Michael Morpurgos ungdomsroman är lika storslagen som den borde. Joey vinner såväl tyska som franska hjärtan när han frustar sig fram genom kriget, och scenen med återkomsten ger en varm känsla i magtrakten.
Men "War horse" kräver, precis som många andra filmer med djur i huvudrollen, överseende med den nästan fabliska porträtteringen av hästen som en varelse med både mänsklig medkänsla och slutledningsförmåga. De som sett mycket Spielberg lär dock vara van.
Erik Sjölander
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)